Minnesanteckningar – Nordisk sam

Sverige
I samband med bildandet av Specialpedagogiska institutet 2001 slogs resurscentren i Stockholm och Örebro samman till en enhet, Resurscenter syn (RC syn), inom institutet. Samarbetet mellan de två enheterna har utvecklats mycket positivt.
För närvarande är arbetet inriktat på en ingång till institutets samlade stöd, vilket innebär att skolan kontaktar institutets regionala kontor. Vid behov kan rådgivare i de fem regionerna begära stöd från RC syn, som har en uttalat roll som nationell resurs.
RC syn är organiserad i tre team för utåtriktat arbete (två i Stockholm och ett i Örebro) samt en skoldel (Örebro). Den traditionella specialskolan är under avveckling. Elever i behov av undervisning som för tillfället inte kan erbjudas på hemorten kan få undervisning under viss tid i Örebro. Planeringen sker i nära samarbete med hemkommunen. Detta har medfört att kontakterna med kommunerna ökat kring de kvarvarande eleverna i specialskolan.

Kommunen betalar SEK 200 000 per läsår för en elev i visstidsutbildning – samma belopp som kommunen betalar om en elev studerar i annan kommun.

Läromedelsverksamheten har genomgått en stor förändring sedan 1 januari 2005. Kvar finns en produktionsenhet i Stockholm (punktskrift och e-böcker) och Örebro (video för döva/hörselskadad) samt en försäljningsenhet (Umeå). Genom produktionsstöd skall förlag stimuleras att täcka övriga behov av läromedel för elever med särskilda behov.

Svenska skolan för synskadade (SSS) i Helsingfors har i år 8 elever. Därutöver fungerar man som resurscenter för ett åttiotal svensktalande elever i hela Finland. Personal från SSS besöker skolorna och elever kan tas emot för stödperioder. En person (Maja Renvall-Höglund) är stationerad i Österbotten för att effektivisera stödet till denna region. Arbetar 16 tim/vecka.

SSS ser det som en styrka att man fortfarande har en skolverksamhet, från vilken man kan hämta kunskap och erfarenhet. Bristen är att man saknar t.ex. psykologisk kompetens och är därför hänvisad till att enbart ge pedagogiskt stöd.

Jyväskylän Näkövammaisten Kuolo har i dag 44 elever från förskoleklass till år 10, varav närmare hälften har ytterligare funktionshinder. Tendensen är att familjer flyttar till orten eller att elever kommer till skolan för slutfasen av grundskolan. Idag har man 11 elever i år 10.

Integtrationsavdelningen har kontakt med ca 700 elever, varav ca 60 gravt synskadade. De senare får besök från JNK en till två gånger per år. Besöken betalas av den besökta kommunen. JNK erbjuder också kurser för lärare i kommunala skolor.

Arlainstitutet har drygt 200 studerade fördelade på yrkesutbildning för synskadade och rehabilitering samt numera även studerande med behov av en särskild inlärningsmiljö. Utöver detta har man kortkurser för ca 300 synskadade i yrkesverksamhet. Ca 100 studerande bor på skolan.

Arla arbetar även med distansutbildning och ingår i ett nationellt nätverk med andra yrkesutbildningsinstitutioner i Finland kring delaktighet. Vidare är man involverad i ett antal EU-finansierade utvecklingsprojekt, bl.a. kring e-learning och tillgänglighet.

Ett mångårigt önskemål om ett resurscenter för synskadade elever väntar fortfarande på beslut. Detta har fått medarbetare att lämna området. Totalt finns det ca 100 synskadade studerande i Island. Stödet till dessa är begränsat. Den person som arbetar med punktskrift har 5 veckotimmar till sitt förfogande. Helga själv arbetar med åldersintervall 5 – 70 år.

Utdelat material: ”Bedre tilgang for blinde og svagsynede til uddannelsesystemet” (bifogas inte minnesanteckningarna).

Danmark står inför en omfattande reform med avveckling av amten, bildande av fem regioner samt sammanslagning av kommuner (från 270 till 101). Oklarhet råder fortfarande beträffande Instututtets och Refsnæs organisatoriska tillhörighet och därmed framtida finansiering. En övergång till statligt huvudmannaskap är inte längre aktuellt.

Syncentralerna svarar för allmänna uppgifter för integration samt äldre. Oklarhet råder om syncentralerna i framtiden skall drivas av värdkommunen eller av regionen.

Ett nytt statligt organ för rådgivning (VISO) bildas utifrån nuvarande Videncenter. Uppdraget är att arbeta med alla marginaliserade grupper i samhället. VISO:s dimensionering motsvarar 60 arbetsårsverk.

Efter år 2007 råder en beställare-utförare modell där Instituttet och Refsnæs skall sälja sina tjänster till VISO, andra institutioner, kommuner, syncentraler m.fl.

Instituttet arbetar aktivt med att bygga upp nätverk med representanter för andra funktionshindersområden för att möta framtida krav.

Utdelat material: ”Det nye kommunekort” (bifogas inte minnesanteckningarna).

Utredningen ”Statsped 2005” är slutförd och för närvarande råder en väntefas. Möjligen kan besked om Statspeds framtida utformning komma i samband med att statsbudgeten läggs fram i oktober.

Utredningen talar om Huseby och Tambartun kompetansesenter som starka nationella enheter inom synområdet. Samtidigt förs ett resonemang om regionalisering utgående från de fem nuvarande helseregionerna samt att den södra regionen bör vara självförsörjande beträffande specialpedagogisk kompetens. Konsekvenserna för Huseby och Tambartun är i detta sammanhang oklara.

Tambartun har genomfört en intern omorganisation från tre avdelningar med var sin ledare till fem självstyrande team (blinde, syn, NCL, autism och läromedel).

Huseby och Tambartun har nära samarbete med universiteten i Oslo och Trondheim. I Trondheim är synutbildningen nätbaserad och sker på kvartsfart över två terminer (15 akademiska poäng). I dagarna startar en kursmodul om punktskrift. I Oslo sker utbildningen på deltid, men man räknar med att starta heltidsutbildning 2006 och samtidigt få en professur i synpedagogik. Samarbetet mellan Oslo och Trondheim har ökat och i framtiden kan utbyte kring kursmoduler bli aktuellt.

Harry ger en historisk tillbakablick på det nordiska samarbetet inom synområdet (se bilaga 2 för visade PowerPoint bilder).

1872 hölls i Köpenhamn det ”första nordiska mötet af lärare och lärarinnor samt öfriga medarbetare vid den abnorma skolan – döfstum-, blind- och idiotskolan – i Danmark, Norge, Sverige och Finland”. Denna typ av konferenser hålls än idag under namnet Nordisk kongress om specialundervisning. Den senaste kongress med ett påtagligt syninnehåll hölls i Jyväskylä 1994. På senare tid har det synfackliga utbyte kommit att ske vid Nordisk kongress for synspedagogikk (hålls nästa gång i Sandefjord, Norge, 2-4 oktober 2006).

Vid den nordiska konferensen 1931 i Köpenhamn bestämdes att man skulle starta en nordisk tidskrift för ”blindsaken” samt att starta ett kunskapsutbyte genom nordiska studieveckor, vilka skulle alternerade mellan länderna.

Gemensamma studiedagar/fortbildningskonferenser hålls än idag (se nedan). Facktidskriften, som senare fick namnet VISUS – Nordisk tidskrift for synspedagogikk, upphörde i början av 1990-talet. Nordisk forening for synspedagogikk upplöstes 1994.

Det nordiska samarbetet har även omfattat elever i form av elevutbyte/studiebesök (startade tidigt på 1950-talet) och senare även nordiska idrottsmästerskap.

Under en kortare tid samlades ”reselärare” till egna konferenser. Möten för nordiska ”förskolekonsulenter”, vilka startade 1979, lever vidare (nästa möte hålls i Sverige i maj 2006).

Kent redovisar bakgrunden till varför rektorsgruppen bestämde sig för en starkare planering/ styrning av nordiska konferenser föranlett av att vissa grupper önskade regelbundna möten.

- Nivå 2. Konferens/workshop utan kostnad för två deltagare från varje nordiskt center.

Utdelat material: ”Nordisk samarbeid – studieuker, seminarer workshops 1999-2006 (bifogas inte minnesanteckningarna).

NOVIR (Nordic Visual Impairment Research Group) etablerades vid ett möte på Huseby 1995. Peter, som varit med sedan starten och som fungerar som gruppens koordinator redovisade gruppens framgångar och svårigheter.

NOVIR:s uppdrag är att fungera som samordnare av FoU-arbete vid de nordiska centren och ett forum för att informera varandra om pågående utvecklingsprojekt.

NOVIR har aldrig haft en egen budget vilket försvårat möjligheterna att initiera gemensamma projekt. Två projekt har emellertid genomförts med framgång, ungdomskurser och autism. Som nätverk har NOVIR har berikat de tio institutionerna, men inte nått ut till det regionala systemet. Institutionerna har varit olika duktiga på att lägga ut information om pågående projekt på nätet.

- Malini, Nøregaard & Tetler. Oven muren: En undersøgelse af et vellykket skoleforløb for en blind pige og hendes klassekamrater.

Torsdag förmiddag ägnades åt ett pågående arbete i Danmark kring kärnkompetens med arbetsgrupper kring punktskrift, mobility och belysning. Peter inledde med att visa tre overhead bilder. När mål, ramar och kompetens överensstämmer fungerar systemet (se bilaga 3).

På denna webbplats finns även protokoll utlagda från de tre gruppernas sammanträden.

Peter delar även ut ett dokument han skrivit för ICEVI (se bilaga 5) om hur möten kring olika kompetensområden kan ersätta dagens typ av konferenser. Fritt översatt från danska: ”I dagens konferenser delar enskilda personer med sig den kunskap de kommit på. I framtiden är det nätverk som står för kunskapen”.

Peter representerar sedan augusti 2005 Norden och Baltikum i ICEVI European Committee.

Att man i Danmark valt att starta med punktskrift, mobility och belysning beror på erfarna medarbetare inom kort går i pension. I varje grupp ingår yngre och äldre medarbetare som representerar Instituttet, Refsnæs och det regionala systemet. Nästa steg är att inkludera med-arbetare verksamma på lokal nivå samt att utöka antalet kärnkompetensgrupper.

Peter presenterar en vision där det nordiska samarbetet har en liknande struktur. Nordiska representanter möts vart annat eller vart tredje år för informationsutbyte och debatt och analys av arbetet i resp. land.

- I Sverige planeras ett projekt kring mobility och rullstol som har likheter med detta. I projektet deltar RC, landsting/habilitering och den lokala nivå (kommunen).

- Skilj mellan att vara duktig och att vara kompetent. Du är kompetent först när du med entusiasm kan föra ut din kunskap.

- Den danska modellen är relevant även för Norge. Vi har ännu inte skapat fellesgrupper, men väl att kompetansesentren tar ansvar för ett visst område. Så tar t.ex. Huseby ansvar för dövblinda och notskrift medan Tambartun ansvarar för NCL och idrott.

- Viktigt att det inte bara är RC utan hela fältet. Ännu intressantare om man dessutom kan ingå i en nordisk miljö.

- De nordiska punktskriftsnämnderna är att bra exempel på ett fungerade samarbete inom ett sakområde.

- Efter 30 år har vi i Norden ännu inte enats om hur %-tecknet skall återges i punktskrift.

Nätverket består i dag av nio institutioner i Europa. Ytterligare ett antal institutioner ingår i de projekt som drivs inom nätverket;

En internationell konferens om undervisningen av elever med Spielmeyer-Vogt (NCL, Batten disease) kommer att hållas i Örebro 3-6 maj 2006 med Specialpedagogiska institutet, Resurscenter syn, som värd. Konferensen genomförs i samarbete med Synscenter Refsnæs, Näkövammaisten keskusliitto, Jyväskylän näkövammaisten koulo, Tambartun kompetansesenter och Oslo universitet.

Anders Rönnbäck, Kim de Verdier och Annica Winberg presenterar ett projekt 3-årigt kring inklusion av gravt synskadade elever i klassrummet. Projektet består av två delar; en enkät till samtliga skolor där det finns en elev med grav synskada samt en longitudinell studie av de punktskriftsläsande elever som började skolan hösten 2004.

Under torsdagens eftermiddag förde vi en intensiv diskussion om kärnkompetens och det framtida nordiska samarbetet. Under en tid delade vi även upp oss i nationella grupper.

Inge beslut fattades. För att hjälpa dig minnas diskussionen återges några uttalanden i förkortad form.

- Nya fackområden dyker upp, t.ex. inklusion och elevgrupper som invandrare och CVI som vi inte hade i specialskolan. Är det att bevara och utveckla gamla områden eller att ta sig an nya? När vi bestämt det kan vi diskutera formerna för samarbete.

- Kommer det nya vinklingar på frågorna är det inte bara är de gamla institutionerna som möts?

- Erkännande kräver erkännande. Vi måste erkänna att det finns kompetens på regional och lokal nivå för att vi själva skall bli erkända.

- Implementering av resultat från forskning saknas i skrifter från våra center.

- I England betraktas det som diskriminering om en elev inte undervisas av en kompetent lärare.

- Målen i det danska kärnkompetensarbetet är OK, men bevarandet av kunskap kan ske på olika sätt beroende på land.

- Hur kan vi vara säkra på att valda kärnkompetensområden är viktiga och inte bara är ett försök att bevara specialskolan? Det finns en fara i ordet ”upprätthålla”.

- Jag tror att de danska grupperna utvecklat mer än vad de har bevarat från det gamla.

- Det behövs en inpiskare för att visa att gruppernas arbete är av betydelse och att det är värderat och erkänt.

- Vi får inte enbart sätta fokus på pensionering. Dagens arbetsliv är sådant att man inte arbetar på samma plats hela livet.

- Vart annat eller vart tredje år kunde en nordisk workshop hållas. Om vi skall experimentera bör vi välja ett område för nordisk samverkan och se hur det fungerar.

- Ett ämne skulle kunna vara inklusion för att få medverkan från den lokala nivån.

Vi kommer här in på en diskussion om ICEVI. Skall vi ha två nätverk – ett nordiskt och ett för ICEVI som innefattar Baltikum?

Vad är syftet med den nye europeiske ordförande Hans Wellings önskemål om att få träffa de nordiska kontaktpersonerna för ICEVI?

NOVIR bör fortsätta som organ för nordiskt synsfagligt utbyte. Rektorerna kan delta om de är intresserade. Nästa möte med NOVIR bör hållas i Island.

Upprätta ett forum inom ICEVI för rektorer/ledare där implikationerna av samhällsförändringar kan diskuteras.

Arbete kring kärnkompetensområde bör påbörjas kring ett ämne. Danmark föreslår ämnet inklusion. En workshop hålls om två år.

Diskuterade inklusion som ett ämne för nordiskt samarbete då frågan berör alla länder och åldrar.

Ett annat område som diskuterats i gruppen är stadieövergångar från grundskola till yrkesutbildning och vidare ut i arbetslivet och stödet därvid till ungdomarna. Vidare diskuterade man behovet av nordiskt utbyte inom specifika områden (t.ex. punktskrift).

Det finns ett behov av ett mer strukturerat nordisk samarbete med inriktning på kärnkompetensområden. NOVIR och ledarna bör fortsätta att mötas för synsfagligt utbyte. Varje grupp (dvs NOVIR och ledarna) har även behov av att inom gruppen dryfta specifika frågor.

Mötena är betydelsefulla då de nordiska länderna har valt olika lösning och då skolutvecklingen i stort är styrd av internationella projekt som inte specifikt omfattar synområdet.

Flera kärnområden diskuterades i den nationella gruppen, men inget område bestämdes som prioriterat.

På grund av språk och skillnader i samhällsstruktur bör samarbetet med de baltiska länderna tills vidare bedrivas på bilateral nivå och bygga på varje lands specifika behov.

I den svenska gruppen diskuterades flera områden för kärnkompetensutveckling, t.ex. inklusion, CVI/syntolkningsproblem, mobility och autism.

Det sedan tidigare existerande schemat för nordiska workshops fyller en funktion och kommande träffar kring kärnkompetens bör ingå.

De nordiska konferenserna fortsätter i samlad form med rektorer och NOVIR-representanter som deltagare. Vid behov kan man dela upp sig mindre grupper.

Peter fortsätter som koordinator för NOVIR ytterligare ett år. Frågan om ersättare tas upp till diskussion vid nästa möte.

Harry får i uppdrag att tillsammans med Helga utforma en skrivelse om behovet av isländsk medverkan i det nordiska samarbetet inom synområdet.

Nästa nordiska möte hålls den 6-8 september 2006 i Island under namnet Nordisk samverkan. Detta innebär inte att nordiska möten i framtiden automatisk skall hållas varje år.

Varje land påbörjar kärnkompetensarbete kring inklusion. Peter utarbetar ett dokument som vägledning för de nationella arbetsgrupperna. Länderna redovisar sitt arbete vid nästa konferens.

- Knut kontaktar ögonläkare Spetalen för information om ev. Tverrfaglig synsteam 2006.

- Sverige ordnar en workshop kring inklusion och punktskriftsläsande elever 2007.

Diskussion förs om vi skall frångå uppdelningen på nivå 1 (full kostnadstäckning) och nivå 2 (fritt för två deltagare från varje institution). Minnesantecknaren uppfattar inte om beslut fattades att samma regler skulle gälla för alla.

Petersson, Mårten Teamledare Specialpedagogiska inst., RC-syn Stockholm +46 8 7371656 +46 730 711656 marten.petersson@sit.se

Renvall-Höglund, Maja Specialpedagog Svenska skolan för synskadade +358 400 707040 maja.renvall@multi.fi

Rodney, Peter Uddannelsekonsulent Instituttet for blinde og svagsynede.+45 39452525 +45 40544140 pr@ibos.dk

Sennerö. Bengt Olof Utbildningschef Specialpedagogiska inst., RC-syn Stockholm +46 8 7371665 +46 730 711665 bengtolof.sennero@sit.se

Bilaga 4. Kärnekompetence projektet (www.ibos.dk/kernekompetence/index.htm)

Kernekompetence projektet

I Danmark har synsverdenen ofte drøftet faglighed og kompetence. Et centralt diskussionsemne har været fastholdelse og udvikling af denne kompetence.

Kernekompetence projektet lægger op til dannelse af en fælles organisatorisk struktur, som sikrer denne fastholdelse og som samtidig også tilgodeser udvikling af den kernekompetence, der skal skabe et højt kompetenceniveau hos kommende synsmedarbejdere.

Kernekompetence adskiller sig fra den almene kompetence, som den veluddannede medarbejder besidder. Fx kan den kernekompetente person:

Undervise andre medarbejdere i sit fagområde, både på teoretisk og praktisk plan.

Lave skriftlige redegørelser for fagfeltets teoretiske forståelsesgrundlag. Anvende nye forskningsresultater i sin arbejdsmæssige praksis og kan samtidig formidle disse resultater over for andre medarbejdere.

Kan opfange og beskrive nyopståede problemstillinger i fagfeltet, samtidig med at vedkommende kan initiere udviklingsprojekter, der kan ajourføre praksis på området.

At implementere internationale forskningsresultater og erfaringer fra udviklingsarbejder i den danske synsverden.

Meget af dette faglige arbejde foregår allerede i dag. Men ønsket er at tydeliggøre ansvaret for fastholdelsen og udviklingen af kompetencen.

Udsende en årlig publikation på ca. 10 sider, som beskriver og problematiserer den seneste udvikling indenfor fagmiljøet.

Undervise på medarbejderuddannelser. Fx en kommende basisuddannelse, instruktøruddannelserne og PD’en i specialpædagogisk. Undervisning i internationale sammenhænge kan også forekomme

Indgå i konkrete arbejdsopgaver i forhold til eksemplariske cases. Dette kan fx ske via deltagelse i løsning af centrale eller decentrale arbejdsopgaver, hvor metoder og resultater efterfølgende offentliggøres

Sikre at den nødvendige faglige kompetence er tilgængelig for alle synsmedarbejdere og ikke udelukkende er personafhængig.

Ved godkendelsen i DLS har de involverede institutioner samtidig givet medarbejderne i de respektive kernekompetencegrupper ressourcer til at deltage i arbejdet. Dvs tildelt den nødvendige tid og de midler som kræves til mødeafholdelse.

DLS erkender at fastholdelse og udvikling af kompetence kræver penge. Så udover de nævnte midler bidrager Synscenter Refsnæs og Instituttet for Blinde og Svagsynede, med 15.000 kr. pr. udvalgt kernekompetenceområde.

A new European foundation for the professional work with visually impaired people and the implications on the organisational structures of institutions and services.

Over decades it is possible to watch fundamental changes in the conditions of our professional work. This is understandable when visual impairment is not only regarded as a medical diagnosis, but also as a topic that includes the visual impaired person’s social context (The social model of visual impairment):

This concept includes several factors that all have an impact on the consequence of visual impairment in learning and living situations:

· Population factors as:
Increasing age of women having their first baby
New environmental chemical influence
New technological development in medical research

· Labour market factors as:
New ways of working (autonomous teams)
Increasing stress in job positions
A more mobile work force and therefore extra transportation time
More women on the labour marked
Growing demand on social skills in the job position

· Society and cultural aspects as:
More information available
Increased visualisation in all situations
Rapidly changing values and routines

· Educational factors as:
New demands on the content of learning
New and different ways of learning, problem oriented, e-learning and cooperative learning.
Increased demand for more autonomous behaviour.

All these factors influence the lives of the visual impaired. Visual impairment can therefore no longer be regarded as a static condition, which can be dealt with by methods or strategies which have been developed once and for all. This means that all involved organisations or institutions at all levels must participate in an ongoing process of updating, adjusting and optimising of their services. This is the responsibility of every institution from the national centres to the individual staff member in the local service or school. This process is of course often more or less behind. But everybody is doing what is possible from his or her point of view.

But the overall difficulties become clear when these developmental tendencies are regarded in relation to the national organisational structures, which are to support and develop the different educational services. When the social conditions changes, governments tends to impose new formations of services. This often happens without consulting the professional world very much. Or you can say that the professional world has a tendency to be conservative and se changes as a threat to the established services. Which they of course are. But the transformation is often a political reality we have to adjust to. Whether we like it or not.

I will now describe the transformation of the services as I can se them in different countries in Europe. It is clear, that this is a process that takes place with different speed and takes it’s starting point from different perspectives. Some countries have been working with this change for years, others are just facing this different approach. But I shall here try to outline the 3 phases of the general movement as I se them.

In Denmark we are facing this 3^rd phase. For some nordic countries, it is already a reality. How can we as experts deal with this situaton? For some professionals this is a very frightening situation.

It is often stated that information and knowledge on visual impairment is being lost in such new organisational structures or formations. It might be true in some way, but it is also important to realize that these competences were developed in a specific setting and at specific time, and this experience is not likely to be relevant in the educational system today. This is especially obvious if you regard visual impairment within the light of the social model.

The most important issue in this new framework is that the relevant knowledge is present when needed in the frontline, where ever visual impaired people are being educated.

We have now for 1½ year been working with what we call “the core competence network model”[1]. We have outlined 3 central areas as pilot projects. They are

The groups (6 to 8 persons) are gathered from all types of institutions and are working with all age groups. We have also tried to gather staff with different professional background and at different ages. This means that we bring together people who are both very experienced and relative new in the field. In this way we want to insure that the knowledge developed is maintained in the field.

The really difficult task in these changing times is to both maintain the relevant professional knowledge and the same time developing methodology and didactic approaches that fit the new structures of educational services. This means that we must insure the necessary knowledge on visual impairment, while simultaneously taking part in the overall educational change, that are characterized by inclusion, new learning concepts, new educational goals, a changing society and a growing wish to meet students as individuals contrary to the old categorisation of impairment.

Although the Danish projects have taken its starting point in the categorical concept, we feel that we are on the way to establishing networks that can fulfil the needs of visual impaired students in the above described phase 3.

But this model can not be full beneficial unless national networks are linked with networks from other European countries.

My proposal is therefore, that ICEVI sees it as an important task to facilitate the development of these professional networks on a European level. Imagine what a joint European network meeting on for instance lighting could accomplish.

In Denmark we have started 3 network groups. It could be a long discussion whether the topics are well chosen or the most needed. But at this stage it is not a relevant discussion. Different countries could chose different groups according to their needs. But the meeting of the groups, perhaps in regions, could insure the knowledge needed in the future educational structures.

At the same time it could be a specific assignment of the national ICEVI representatives: to organise and facilitate the networks and insure the contact with the European level.

The European Agency for Development in Special Needs Education has shown an interest and might support the idea, since it might also be of interest for other impaired students.

[1] The core competent person can:

Teach others, both practical and theoretical

Express him or herself in writing in the field

Make use of and disseminate outcome of research within the field

Grab hold of and describe new developing needs and initiate projects to update methodology.

The Institute for the Blind and Partially Sighted in Denmark